Ibland behöver man sådant.




Min mamma sågade min musiksmak totalt igår. Jag blev lite ledsen i ögat då. Men å andra sidan så blev hon också vääääääldigt fascinerad över att hennes finger blev blått när hon klämde sig.
Jag däremot är väldigt fascinerad över hur elak släkt jag har. (Höll på att skriva "vi" men kom på att de e lite creepy att prata om sig själv i plural.) Min mammas kusin var nämnligen här med sin dotter efter min morfars begravning. Vi satt uppe och snackade tills efter 2 inatt. Jag tror inte jag mött en starkare människa än min mammas kusin. Jag har fått höra så mycket inatt att jag inte vet vad jag ska göra av allt. Jag har så sjukt svårt att prata om jobbiga saker och berätta hur jag känner, medans hon öppnade sig helt utan att bryta ihop. Jag satt i princip där med öppen mun och kunde inte förstå hur hon klarade av det. Både hon och hennes dotter kunde skämta om väldigt allvarliga saker som skulle fått vilken människa som helst att må skit. Det fick mig verkligen att förstå hur svag jag faktiskt är.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0