Inte ens läsvärt
Jahop. Ännu en händelserik dag! Vakna klockan två (halv 3) och sätta sig framför datorn. Man bara måste älska lov..
eh typ blä?
Jag är så sjuk uttråkad att jag inte vet vad jag ska ta mig till. De e på loven man märker hur få vänner man har egentligen.
Fick en snilleblixt om att jag skulle gymma igår, tyckte liksom att det skulle bli kul.. tills jag kom ihåg att jag har en hosta som är värre än min mormors som rökt i 60 år... Min tristess och rastlöshet har lett till det enda stimulerande jag kunde komma på, World of warcraft. Det värsta e att jag inte ens tycker det är kul, jag har bara verkligen inget annat att göra. Ska gå och tappa upp ett bad och dränka mig. Vi höres.
Ps. Jag har duschat nu
Hårda vardag..
Är det normalt att vara för lat för att duscha eller är det bara jag som e äcklig? Jag menar, jag ska ju ändå bara sitta här i mitt halvmörka rum. Den enda som möjligen ser mig är pappa när han kommer in och ber mig ta ut disken men annars så är det ju ingen som behöver lida.
2009 var vårt år
Ligger i min säng och drömmer mig tillbaka. Året är 2009, det är vinter och jag är nykär. Vi är ute med alla varenda helg, super som idioter och livet leker. Det är början på mitt liv, den Madde som jag är nu och den jag ska bli börjar skapas. Jag lever för kärleken och hade valt honom framför vilken kille i världen. Drama är vårt förnamn, förhållandet är en bergochdalbana. Sommaren kommer och det är bättre än någonsin. Idag har jag förträngt alla dåliga minnen och kvar är bara känslan av trygghet och kärlek. När hösten kommer börjar vi i nya skolor och jag får nya vänner. Vi träffar nästan bara varandra på fritiden. Du är min bästavän.
2010 kom och skakade min tillvaro. Någonting ändras och kärleken tar slut. Bergochdalbanan spårar ur och jag kraschar hårt. Jag tar dåliga beslut och virrar blint runt. Du klandrar mig för allt eftersom du inte förstår. Jag tar alla smällar och börjar tro att allt är mitt eget fel. Jag skyller allt på mig själv. Jag träffar någon ny som tar mig med storm. Han blåser bort all depression för en minut. Jag vet nu att det bara skulle komma att bli en lång gropig väg. Den dagen han slängde bort det som var kvar av mitt trasiga hjärta så fick han aldrig tillbaka det helt igen. Sommaren blev ett helvete. Jag lever av min vän. Hösten kom och den årliga uppförsbacken var tre gången så brant. Alla känslor bildar svarta moln som skapar oväder om nätterna. Det blir svårare och svårare att komma upp ur sängen på morgonen. Går runt som en zombie och gör endast det jag absolut måste. Vintern var välkommen i år och nu laddar jag inför våren.
Ett gladare 2011?
Med ett önskemål från mullebulle ska jag försöka få igång det här igen. Motivationen kanske kommer i samband med ett nytt år. Ett bättre, gladare och lättare år ...förhoppningsvis. Varje vecka ska jag göra något som gör mig lite extra glad. Köpa mig en stor marabou, gå på bio, ha en kompiskväll osv. Ska inte sjunka tillbaka i det här depressions träsket jag vadat runt i det senaste halvåret. Ett bättre 2011 helt enkelt!
