pinkfrosting

JaNejJaNejJaJaNejJaNejJaJaNejJaNejJaJaNejJaNejJaJaNejJaNejJaJaNejJaNejJaJaNejJaNej.. ja...?.. nej...?

Så låter det i min hjärna just nu.

Nu har jag satt mig själv i klistret. Eller har jag? Jag vet fan inte. Rörigt i mitt huvud. What a mess.

This is killing me
I can't stand these feelings i have for you
Im breaking inside
I have to let you go
I want to so bad
Still it is impossible

Är man någonsin helt lycklig när man har kasst självförtroende och inte litar på någon? Är man lyckligast när man är singel och känner sig ensam och övergiven eller när man är kär men är osäker och tvivlar på allt.
Jag är skadad, livrädd för att sånna saker ska hända den här gången också.
Om det gör det då?
Vad gör jag då?

Kul att det alltid går så bra för mig med pojkar jag tycker om. Jag vill bara banka in lite vett i skallen på dig! Att en person kan gå från att vara skitgullig ena stunden till ett riktigt svin nästa. Kunde du inte visat den här sidan innan jag gick och kärade ner mig i dig. Jag som var så glad. Jag trodde jag hittat nån som verkligen brydde sig. Det måste vara något fel på mitt sätt att läsa folk. Ser jag bara det jag vill se? Nu ska man sitta och deppa över det här hela sommaren också. Toppen, tack, verkligen. Självförtroendet i botten.
I just wanna be with you..

Okej, nu måste jag skärpa mig. No more thinking, it only makes me depressed. Inga mera känslor, dom ska jag fan gömma så långt in jag bara kan. Bara glädje och ett "räkna till tio" när något gör mig frustrerad.

Fan vad lätt det låter - men fan va svårt det är.

Saknar pojkarna. Saknar sebastian, saknar oscar.

Vem försöker jag lura?
Jag kan inte gå omkring och låtsas längre. Jag kan inte låtsas som om jag inte tänker på honom. För jag gör det. Hela tiden. När jag är med dig tänker jag på honom. Jag vill inte att det ska vara så, men jag vet inte hur jag ska få honom ut ur mitt huvud. Jag vet precis vad jag behöver från dig, men jag kan inte prata med dig för att jag är så jävla osäker. Jag är livrädd för att öppna mig. Jag vet aldrig vad du vill eller vad du tänker på. Det gör mig så frustrerad, och då tänker jag - och då jämför jag - och då blir jag deprimerad. Vem är du och vart vill du komma med det här? Vilken är din favoritfärg? Vilken är din favoritfilm genom tiderna? Vad driver dig till vansinne? Jag vet ingenting. Jag visste allt om honom, jag kunde trycka på hans knappar som jag ville för jag visste precis vart hans gränser låg. Jag är rädd för att vara mig själv eftersom du inte visar något som hellst intresse när jag pratar. Då börjar jag mumla. "Va?" Är allt du nånsin säger. Och tillslut så är jag bara tyst. Då frågar du alltid varför jag är så sur. Det sårar att du inte förstår. Jag vet inte vad jag ska göra. Såhär kan det bara inte vara. Jag har inte tålamod för det.
Fuck it.

Livet är perfekt såhär - utan krav och skyldigheter. Att inte riktigt vara inne utan att stå på tröskeln och bara ta det som det kommer. Att kunna backa ut om jag känner för det. Jag har inte drunknat, jag bara flyter på. Jag vet inte om det är så det ska vara men det känns helt okej. Omedveten är lycklig.

I know your voice, I know the smell of your skin, the touch of your hand, the taste of your tounge, the feeling of running my fingers through your hair, the color of your eyes, the beat of your heart...
But still, I know absolutely nothing about you, and I will never do so if you dont open up. It bothers me that you don't know me, you know nothing about me. I don't feel comfortable enough to spill my heart out, even if i want to. But if you don't want me getting bored, you should might open up some baby boy.