Ett, två, tre, fyra, fem, sex...



Okej, nu måste jag skärpa mig. No more thinking, it only makes me depressed. Inga mera känslor, dom ska jag fan gömma så långt in jag bara kan. Bara glädje och ett "räkna till tio" när något gör mig frustrerad.
Fan vad lätt det låter - men fan va svårt det är.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0