Update
Ny blogg? Ne, skulle inte tro det. Har varken ork eller lust att fixa iordning den för tillfället. Kanske nån gång när jag har oändligt med tid och ork, dvs inte på en miljon år.
Livet för övrigt rullar på, men kanske inte som man hoppats. Skulle knappast kalla mig själv lycklig för tillfället, men mår inte heller tillräckligt dåligt för att fundera på att ta livet av mig. Det är väl det man kallar "bra" antar jag.
Fredag tillslut känner nog de flesta, men jag vet inte riktigt längre. Vet inte om jag tycker det är skönt med helg längre. Jag har 0 umgänge, den enda personen jag umgås med är simon, men jag vet inte ens om han bryr sig. Sitter på fredags kvällen och funderar, ringer simon, han svarar inte, han ringer upp och frågar om jag vill komma till honom, jag säger att jag inte vet om jag orkar, han säger okej, du gör som du vill och vi lägger på. Mig orkar han självklart inte åka till, kanske en gång varannan eller var tredje vecka, men absolut inte för att bara vara med mig, sjlvklart så måste vi vara med sebbe, chris och gänget.
Med andra ord trivs jag bäst i skolan, där är jag anonym, ingen bryr sig för mycket, ingen känner mig eller vet om mina misstag och skavanker. Jag pratar med folk och framstår som den blyga enstöringen, sitter alltid på samma plats ensam längst fram med hörlurarna i och undviker all uppmärksamhet. Umgås lite smått med Stephanie, Kristin och Sara men absolut inte på heltid. Den enda jag fastnat för är Victor, den personen som kanske är lite för ärlig, lite för högljudd, lite för pratsam, lite för sällskaplig, lite för mycket för de flesta helt enkelt. Men han kan sitta tyst utan att jag känner mig obekväm och tvungen att prata. Plus i kanten på att han har dialekt, något jag alltid funnit charmigt.
And thats about all for now..
Livet för övrigt rullar på, men kanske inte som man hoppats. Skulle knappast kalla mig själv lycklig för tillfället, men mår inte heller tillräckligt dåligt för att fundera på att ta livet av mig. Det är väl det man kallar "bra" antar jag.
Fredag tillslut känner nog de flesta, men jag vet inte riktigt längre. Vet inte om jag tycker det är skönt med helg längre. Jag har 0 umgänge, den enda personen jag umgås med är simon, men jag vet inte ens om han bryr sig. Sitter på fredags kvällen och funderar, ringer simon, han svarar inte, han ringer upp och frågar om jag vill komma till honom, jag säger att jag inte vet om jag orkar, han säger okej, du gör som du vill och vi lägger på. Mig orkar han självklart inte åka till, kanske en gång varannan eller var tredje vecka, men absolut inte för att bara vara med mig, sjlvklart så måste vi vara med sebbe, chris och gänget.
Med andra ord trivs jag bäst i skolan, där är jag anonym, ingen bryr sig för mycket, ingen känner mig eller vet om mina misstag och skavanker. Jag pratar med folk och framstår som den blyga enstöringen, sitter alltid på samma plats ensam längst fram med hörlurarna i och undviker all uppmärksamhet. Umgås lite smått med Stephanie, Kristin och Sara men absolut inte på heltid. Den enda jag fastnat för är Victor, den personen som kanske är lite för ärlig, lite för högljudd, lite för pratsam, lite för sällskaplig, lite för mycket för de flesta helt enkelt. Men han kan sitta tyst utan att jag känner mig obekväm och tvungen att prata. Plus i kanten på att han har dialekt, något jag alltid funnit charmigt.
And thats about all for now..
Kommentarer
Trackback
